Ta saken i egna händer
Inför klimatmötet COP 21 i Paris i december har Naomi Klein och Ave Lewis släppt filmen This changes everything. Med den vill de bland annat samla miljörörelsen inför toppmötet. Den 27 september visades filmen för första gången i Europa.
I No Logo, som kom 1999, skriver Naomi Klein om hur reklam och varumärken påverkar oss. I Chockdoktrinen berättar hon om hur kriser och katastrofer utnyttjas för att förlama demokratin. Det här förändrar allt handlar om relationen mellan oss och planeten vi bor på. Vi vet: vi håller på att förstöra den, vi kan vända utvecklingen om vi hjälps åt, men vi är för giriga.
Den historien har vi alla hört. Den började för 400 år sedan, när den industriella utvecklingen förändrade människans inställning till naturen. Från att ha sett jorden som en moder började vi se den som en maskin, något som uteslutande var till för oss. Vi slutade vara försiktiga om jorden, blev giriga och glupska och nu kan vi inte stoppa oss själva.
Det är berättelsen om kapitalismen, säger Naomi Klein. Men det finns många andra berättelser om människan och jorden. Historier om samhörighet, respekt, kärlek och solidaritet. Nu behöver vi de historierna för att se klimatkrisen som en chans att förändra vårt misslyckade ekonomiska system och bygga upp något mycket bättre.
Det här förändrar allt är både en bok och en film. Filmen har Naomi Kleins man, dokumentärfilmaren Avi Lewis, gjort. Den är inspirerad av boken, budskapet är detsamma och berättarrösten är Kleins, men det är inte en filmatisering. Somliga saker gör en film bättre än en bok, som att sätta igång samtal, få människor att diskutera och organisera sig.
I filmen får vi möta människor i hela världen, vars livsmiljöer skövlas och förstörs. Av skogarna, betesmarkerna och de ömtåliga våtmarkerna blir bara förödelse kvar. Och rätten till sin mark och sitt liv får de ta sig själva om de kan.
Det är nyckeln till filmens – och bokens – budskap: vi har sett nu att varken företagen eller staterna på egen hand tar det ansvar som behövs. Den demokrati som, där den finns, borde säkra rätten till jord, luft och vatten, rätten att göra sig hörd och påverka, sätts ur spel när tillräckligt mycket pengar finns med i bilden. Kolet är egentligen inte det stora problemet – det är kapitalismen.
Och det är det som förändrar allt, menar Naomi Klein och Avi Lewis. Det är därför vi måste ta saken i egna händer. Det gör de utsatta människorna i filmen, den unga urfolksledaren Crystal i oljesandsområdet i Alberta i Kanada, Mike och Alexis i Montana som får sina getters betesmark förstörd, Jyothi i Andhra Pradesh i Indien som kämpar tillsammans med de andra byborna mot kolkraftverket som ska byggas i våtmarken som de lever av. De samlar grannar, vänner och släktingar och vägrar att ge upp. Och ibland vinner de, helt eller delvis. De visar att det går.
Jag tänker på Alaska, där motståndet och miljökraven nu har fått Shell att avstå från att borra. Kampen för att rädda Alaska finns inte med i filmen, men den hade kunnat göra det.
Det här förändrar allt är en peppfilm, och den funkar. Efter filmen frågar Olivia Linander från organisationen 350.org, som distribuerar filmen, hur många i publiken som har skyddat miljön med sina kroppar. Några ställer sig upp och får applåder. Sen frågar Olivia hur många som tänker göra det. Nu är vi många som ställer oss upp. Jo, det kommer nog att behövas och jo, vi är beredda att göra det. Och alla som fortfarande sitter ner ställer sig upp när hon frågar vilka som kommer att stödja dem som gör det. Det säger något om vilka som var där, förstås. Men det visar också att det här är en film som kan förändra.
I november kommer filmen att släppas för den som vill ordna visningar, enligt organisationen Fossile Free Sweden. Boken har just kommit ut på svenska på Ordfront förlag.