”Jag kallar det den stora bluffen”
Utanför Neapel hittades i somras det som sägs vara den största illegala soptippen i Europa. Och den är bara en av många i området utanför Neapel som kallas ”Terra dei fuochi” – eldslandet, där sopor och industriavfall begravs och bränns nattetid och cancerstatistiken ligger långt över den nationella.
Nyligen hölls ett internationellt forum utanför Neapel där forskare och aktivister åter försökte trycka på den viktiga frågan att få till stånd starkare internationella lagar som gör att man bättre kan spåra industriavfall. Problemet finns sedan länge, men blir alltmer akut. I somras hittade miljöpolisen ett område på 25 hektar med uppskattningsvis två miljoner kubikmeter avfall, innehållande bland annat industrislam, rester av lösningsmedel och säckar som en gång innehöll giftiga kemikalier. Det har kunnat spåras till bland annat franska industrier.
Men det är långt ifrån den enda dumpningsplatsen i området. Sedan slutet av 1980-talet har det dumpats industriavfall här, först från Italien och sedan även andra europeiska länder. Genom maffiaorganisationen Camorran har industrier billigt kunnat göra sig av med sitt avfall, som grävts ner och bränts upp i området, som i folkmun därför kallas eldslandet.
Under många år har lokalbor och aktivister kämpat för förändring, men utan några påtagliga resultat, då både maffian, korrupta politiker och stora ekonomiska intressen finns med i bilden. Fortfarande i dag råder delade meningar om hur allvarlig situationen är, men protesterna har vuxit sig starkare. Fader Maurizio Patriciello är präst i den fattiga kommunen Caivano utanför Neapel och är en av Italiens mest aktiva förkämpar för att komma tillrätta med problemen.
– Det var för tre år sedan som jag bestämde mig för att agera. En av de nätter som det inte gick att sova för att den giftiga röken från sopbålen trängde in i husen. Jag hörde hur grannarna var uppe för att stänga fönstren, och själv gick jag också upp. Då förstod jag att Gud ville säga mig något, säger han.
Bortförklaringar
Han pratar upprört. Kanske framför allt för att människorna i hans församling dör en för tidig död i cancer, och att det fortfarande finns några politiker som kommer med bortförklaringar om ”en ohälsosam livsstil”. Till exempel yttrade sig hälsoministern Beatrice Lorenzin, på besök i Neapel förra året, om att ”också i Milano /…/ har det visat sig att kroniska, icke smittsamma sjukdomar, däribland cancer, har rökning, alkoholmissbruk och dålig kost, fetma och brist på fysisk aktivitet som främsta orsak”. Hennes uttalande ledde till en storm av protester och upprörda svar i sociala medier efteråt, rapporterar tidningen Napoli Today.
– Det här handlar om Dalia, 12 år, Luca, 19, Luciano, 16, Marta, 4, säger fader Patriciello.
Han har begravt många unga människor, och menar att det blir allt fler fall med allt yngre barn. Den höga statistiken av cancerfall i området är alarmerande. Redan 2004 publicerade läkaren Alfredo Mazza en artikel i den brittiska forskningstidskriften The Lancet om hur många cancertyper är mellan 30 och 100 procent vanligare i området än i övriga Italien. Dessutom är befolkningen här yngre än genomsnittet.
Rapporterna och exemplen är många, men ändå görs lite eller ingenting. Fader Patriciello förklarar hur diskussionerna med politikerna fram tills nyligen varje gång har slutat med att handla om hanteringen av hushållsavfall istället för det betydligt allvarligare problemet: industriavfallet.
– De har fått det att låta som att vi är primitiva människor som inte kan fixa vår återvinning. Men i själva verket har hushållsavfallet använts som kamouflage och blandats upp för att dölja transporter av industriavfall. Jag kallar det den stora bluffen, säger han.
Korruption och maffia
Många aktivister är också övertygade om att den omtalade sopkrisen i Neapel i själva verket varit konstruerad av korrupta politiker, industriledare och maffian just för att kunna dölja industritransporterna.
– Det är stora ekonomiska intressen i detta. Och av maffian förväntar jag mig vad som helst. Till och med att de kommer in här och skjuter mig i huvudet. Men av politiker. Industrin. Om du vet att ditt avfall kostar en miljon att avyttra så borde du förstå att om någon erbjuder dig samma tjänst för 100 000 så kommer det förr eller senare att hamna i någon kloak.
Flera personer inom maffian har under sina fängelsetider samarbetat med polisen och gett en skildring av hur dessa ”affärer” sett ut. Den viktigaste gjordes av maffiabossen Carmine Schiavone redan 1997. Han beskrev hur man begravde giftigt industriavfall från en mängd fabriker, vissa så långtifrån som Tyskland, och att det rörde sig om miljoner ton. Men hans bekännelse blev inte känd för allmänheten förrän 2013 då den frigivne maffiamedlemmen började att prata om sina erkännanden i olika tv-program. Som ett resultat växte sig protesterna starkare med tusentals människor på gatorna som ville veta varför staten känt till detta i 16 år utan att ens informera om det.
De verkliga problemen
Fader Patriciello fick möjlighet att prata med Schiavone innan han dog i februari i år.
– Jag frågade honom vilken slags camorrister de är som förgiftar sina egna barn. Han svarade mig att ”ja, du har rätt. Vi visste att det var smutsigt, men hur allvarligt det hela var hade vi aldrig kunnat föreställa oss”. Men industrin däremot, som har sina specialister, de måste ha känt till det här mycket väl. Och nu när man vill skärpa lagarna, vem är det som protesterar? Industrin! Då undrar jag vem som är den egentliga fienden?
Antonio Marfella är onkolog och toxikolog och en av dem som kämpar för att få en lösning på de enorma problemen, i Italien och på EU-nivå.
– I världen produceras 6,5 miljarder ton avfall varje år. 5 miljarder av detta är industriavfall. I Italien är 76 procent av avfallet industriavfall. Men de vill att allmänheten bara pratar om de 24 procenten hushållsavfall, för att dölja de verkliga problemen, som skapar sjukdom i Italien såväl som i världen.
Han menar att det är omöjligt att säga exakt varför vissa människor får cancer, och att detta utnyttjas av dem som har ett intresse i att allt fortgår som vanligt.
– Det som behövs för att lösa detta är transparens, transparens och mer transparens. Framförallt av produktionsdata från industrin, övervakningen av transportflöden och hur och var avfallet till sist officiellt tas omhand. Det finns i dag billig teknik för att göra detta, säger Antonio Marfella, och tillägger:
– Om inte för hela mängden som produceras i EU, 2,5 miljarder ton, så åtminstone för den del på 120–130 miljoner ton som klassificeras som farligt avfall. Europa har i decennier använt det här området som sin soptipp, och sedan många år har de börjat göra samma sak i flera andra, fattiga länder. Detta kommer förr eller senare att påverka oss alla.