Krävs förmåga till kritisk reflektion
Min invändning mot Alkhaffajis första text grundar sig på den första delen. Resten är en annan diskussion, om folkbildning och politiskt arbete.
Petra Östergren frågade som bekant varför det är ont om vänsterintellektuella som syns. Min kommentar var att det bara är ett fåtal som syns och läses i traditionella media. Den frågan har jag behandlat, bland annat utifrån Standings tes om prekariatet.
Visst finns det akademiker som inte är intellektuella och vice versa. Det har jag aldrig förnekat. Tyvärr är alltför många med akademisk utbildning inte intellektuella. Tänk på den högutbildade skara som hjälpt till att som byråkrater, lobbyister med mera genomföra den nyliberala ordningen i flera länder.
Med ”intellektuella” menar jag i Bourdieus anda tänkande individer med förmåga till kritisk reflektion utifrån det de läser, erfar, skriver och hör. I kritiska tider mobiliserar de ett engagemang i en sak, till exempel som Zola i Dreyfusaffären.
”Törst efter kunskap” och ”engagemang för att förändra” kan säkert vara steg på vägen mot intellektualitet. Men de egenskaperna har ett egenvärde som inte nödvändigtvis gör att man blir intellektuell.
Att vi lever i ett klassamhälle är väl självklart? Det har jag påpekat flera gånger och gör dagligen vad jag kan, som bland annat intellektuell och folkbildare för att främja jämlikhet, solidaritet, frihet och hållbarhet.
Läs även
• Petra Östergrens krönika:
http://arkiv.tidningensyre.se/varfor-ar-det-sa-ont-om-vansterintellektuella/
• Ibrahim Alkhaffajis kommentar till krönikan:
http://arkiv.tidningensyre.se/visst-finns-det-vansterintellektuella/
• Göran Dahls svar till Ibrahim Alkhaffaji:
http://arkiv.tidningensyre.se/intellektualis…er-mer-utrymme/