Gräsmarker i Tibet minskar global uppvärmning
Den globala uppvärmningen har ökat grönskan på den tibetanska högplatån. Men till skillnad från Arktis, där grönskan skyndar på uppvärmningen, har de tibetanska gräsmarkerna en avkylande effekt på klimatet visar en ny forskningsrapport.
Likt en ond spiral skyndas den globala uppvärmningen på av så kallad positiv återkoppling (vilket förvirrande nog är negativt för klimatet). Positiv återkoppling innebär att konsekvenserna av uppvärmningen i sin tur orsakar ytterligare temperaturökningar. Ett exempel är att tinande permafrost i Sibirien gör att stora mängder metangas frigörs, vilket i sin tur bidrar till förstärkt växthuseffekt. I Arktis opererar en liknande effekt; med temperaturökningar kommer ökad växtlighet, vilket i sin tur minskar jordytans förmåga att reflektera solljus och därmed ytterligare bidrar till ett varmare klimat. Men nu har forskare upptäckt en omvänd effekt i Tibet – så kallad negativ återkoppling.
– Vi hade förväntat oss en liknande effekt i Tibet som i Arktis, men så var inte fallet, berättar Deliang Chen, professor i fysikalisk meteorologi vid Göteborgs universitet och en av forskarna bakom upptäckten.
Negativ återkoppling innebär att temperatu rökningen i Tibet till följd av klimatförändringarna bromsas. Utan sådan återkoppling hade uppvärmningen på den tibetanska högplatån gått snabbare. Positiv och negativ återkoppling sker hela tiden samtidigt, men det unika på den tibetanska högplatån är att den negativa återkopplingen är kraftfullare. När temperaturerna ökar på platån ökar grönskan. Men till skillnad från Arktis så bidrar den ökade växtproduktionen i Tibet till att den globala uppvärmningen försvagas.
– Förklaringen är att effekten av att ökad vattenavdunstning från växterna kyler ner luften har större betydelse i Tibet, säger Deliang Chen.
Väldigt förenklat kan effekten beskrivas som den avkylning en erfar när en går ur duschen utan att torka sig förklarar Deliang Chen. Även tidigare klimatmodeller tar hänsyn till denna kyleffekt, men den har aldrig observerats i samma storleksordning tidigare. Forskningsrapporten pekar på de tibetanska gräsmarkernas viktiga roll för klimatet. Liknande effekter kan förväntas i bland annat Mongoliet. Genom mer forskning om den biofysiska kopplingen mellan landytan och atmosfären tror forskarna bakom projektet att bättre förståelse för klimatförändringarna på den tibetanska högplatån kan uppnås. Dessutom kan det bidra till att minska klimatförändringarnas negativa konsekvenser.
– Genom att återställa gräsmarker i Tibet kan klimatet förbättras både lokalt och globalt, menar Deliang Chen.
Den tibetanska högplatån täcker ett område på 2,5 miljoner kvadratkilometer och ligger på en genomsnittlig höjd av 4500 meter över havet. Näst efter Antarktis och Arktis lagrar platån mer is än någon annan plats i världen, varför den också kallas ”världens tredje pol”. På grund av sin unika karaktär har området en stor påverkan på det globala klimatet; det styr monsunregnen på den indiska subkontinenten och i sydöstra Asien, och förser stora delar av Asien med vatten. Deliang Chen tycker att den senaste forskningsrapporten också bidrar till att uppmärksamma Tibets unika roll i världens klimat.
– Arktis har fått stor uppmärksamhet i såväl media som forskningen på grund av närheten till och betydelsen för USAs och Europas väder och klimat, tycker Deliang Chen. Vår forskning visar att den tredje polen har underskattats.
De gräsmarker som forskningsrapporten slår fast som en nedkylande faktor har under årtionden skadats av mänskliga aktiviteter som gruvdrift och boskapsskötsel. Men åtgärder som vidtagits för att rehabilitera gräsmarkerna verkar ha gett resultat – enligt Deliang Chen har den naturliga återhämtningen på högplatån varit ”oväntat stor”. Ungefär en tredjedel av högplatån utgörs av gräsmarker, och ytterligare rehabilitering av dessa kan underlätta hållbar ekologisk utveckling i regionen och ge klimatfördelar såväl lokalt som globalt. Resultaten av studien publicerades i forskningstidskriften PNAS tidigare i sommar.