Granska mer och hacka mindre
En av mediernas uppgifter är att granska makten med en klar och kritisk blick och ställa frågor som ger andra och sannare svar än de som makthavarna själva helst vill besvara. Ibland görs det på ett alldeles lysande sätt, andra gånger gör man det för lätt för sig. Inte sällan genom att välja ut en politiker, till exempel Åsa Romson, och hacka på minsta småsak.
Googla Åsa Romson och se vad du får upp, efter Wikipedia, Miljöpartiet, Twitter och Facebook. Det handlar mycket om båtar, inte minst hennes egen, den giftiga bottenfärgen och oljepannan som värmer den på vintern. Sen handlar det om båtar igen, fast andra båtar, de som sjunker i Medelhavet, överlastade med människor på flykt från hunger och förtryck. Medelhavet håller på att bli ett nytt Auschwitz, sa Åsa Romson i tv i våras, och det blev ett himla hallå. Det kunde hon kanske ha räknat ut på förhand – skillnaderna är stora och förintelsens tyngd som symbol är enorm.
Fortfarande får Åsa Romson äta upp jämförelsen med Auschwitz, senast under Almedelsveckan, där det dök upp i en skojintervju i ett satirprogram. Hon råkade säga att det låg i södra Tyskland innan hon snabbt rättade sig. Vissa fick för sig att hon hade den dåliga smaken att skämta om förintelsen, och Lena Mellin skrev i Aftonbladet att Åsa Romson borde avhålla sig, ”under lång tid, kanske för resten av sitt offentliga liv,” från att ”över huvud taget nämna lägret där 1,1 miljoner människor mördades under andra världskriget”.
Och när alla ska peka finger skymmer det den likhet som faktiskt finns mellan massdöden i Medelhavet och koncentrationslägret i södra Polen: den massiva cynismen bakom.
Min poäng är inte att Miljöpartiet eller Åsa Romson borde skonas från kritik. Tvärtom – men samhällsdiskussionen i stort skulle vinna på en diskussion som handlar om annat än ytliga detaljer. Det finns politik att granska och diskutera när Miljöpartiet regerar tillsammans med Socialdemokraterna. Vad händer till exempel när ett grönt språkrör ska stå för Vattenfalls försäljning av tyska kolgruvor? När vänsterpartisten Jens Holm skriver brev till miljöministern och frågar när hon ska ge besked om Ojnareskogens öde, och får ett fullkomligt intetsägande svar? När Miljöpartiet efter decennier av motstånd mot Förbifart Stockholm ska administrera byggandet av densamma? Kan man tänka sig ett mer effektivt sätt att splittra och slå ner motståndet?
Där bör Miljöpartiet och miljöministern granskas och ifrågasättas grundligt. Ett mindre parti som regerar med ett större måste kompromissa, men det måste också finnas kompromisser som man bara inte gör. Ett grönt parti borde ha större ambitioner än att bara sitta stilla i båten.