Reglerat surrogat tryggare för alla
I maj skrev jag en ledare om surrogatmödraskap. Den handlade främst om varför svenska lagar behöver anpassas till att en del barn föds av surrogatmammor, och om den opinion som finns för att istället förbjuda surrogatmödraskap.
Jag argumenterade emot det av två skäl:
• Ett förbud i Sverige skyddar inte fattiga kvinnor i andra länder mot att utnyttjas mot sin vilja.
• Bakom idén med totalförbud ligger tanken att en kvinna som frivilligt ställer upp som surrogatmamma måste vara självdestruktiv och behöver skyddas från sig själv – alltså en syn på kvinnor som mindre vetande.
Några läsare tyckte att jag hade missat viktiga aspekter på frågan, så jag tänkte komplettera med några till.
Barn är inte en rättighet i den meningen att vi kan kräva att samhället förser alla som vill med barn. Däremot är barn en möjlighet som många vill ha. För många av oss är det lätt, för andra är det svårt. På grund av fördomar och homofobi är till exempel utlandsadoption inte ett alternativ för två män som vill ha barn tillsammans, och de barn som finns att adoptera i Sverige är mycket få.
Då kan det hända att en vän eller en syster erbjuder sig att vara gravid istället, och att förbjuda det är bara att förstöra för alla inblandade. Istället borde vi se till att de lagar som finns fungerar och hjälper familjen genom allt som kan hända.
Den som inte har någon vän eller syster som kan hjälpa till kanske svarar på en annons i ett forum istället. En tvåbarnsmamma i Oxelösund skriver i surrogatforumet FFS: ”Jag kan skatta mig lycklig med två underbara, friska barn som är sugna på livet och skulle inte kunna tänka mig mitt liv utan dom. Så självklart kan jag hjälpa till med detta när jag själv (enligt min barnmorska) är skapt för att föda barn.”
Signaturen Erfaren_Donator skriver: ”Nu är det över ett år sen jag födde min stolthet, mitt surrobarn och nu börjar jag känna längtan efter att vara gravid igen och hjälpa ett nytt par.”
Självkostnadspris verkar vara det vanliga, en surrogatmamma skriver att hon skulle kunna tänka sig ett par hundratusen i ersättning men har inte fått så mycket själv.
Att anlita en surrogatklinik utomlands är dyrare, några föräldrar berättar att de har betalat 400 000 inräknat resor och boende – mycket mer i USA. Dessutom är det troligen svårare att veta hur surrogatmamman själv ställer sig till sitt uppdrag, om man går genom en klinik, och vilka villkor hon har. Det blir upp till föräldrarna att välja en klinik som de litar på.
Ändå åker många utomlands. Ett par föräldrar berättar på forumet att det känns tryggare när relationen till surrogatmamman är reglerad genom kliniken. Då finns något att hålla sig till om något skulle gå fel, vilket det inte finns om de väljer en surrogatmamma i Sverige.
När föräldrarna och barnet återvänder till Sverige väntar ett juridiskt lotteri. Migrationsverket skriver: ”I Sverige är surrogatfödslar förbjudna enligt de regler som finns i lag (2006:351) om genetisk integritet m.m. Sverige saknar därför på flera plan familjerättsliga regler anpassade till de födslar som ändå äger rum och där svenska par är inblandade”. Barnet anses i Sverige vara barn till surrogatmamman, och även om hon har lämnat över vårdnaden till deras biologiska far gäller inte det avtalet här.
Innan barnen har en vårdnadshavare i Sverige och innan allt ordnar sig med barnbidrag och föräldraledighet kan det gå många månader. Under tiden tar myndighetskontakter och ovisshet upp tid och energi för föräldrarna.
Om altruistiskt surrogatmödraskap vore tillåtet i Sverige skulle de familjerättsliga reglerna finnas. Det skulle bli enklare, säkrare och tryggare för alla inblandade, inte minst barnen, var de än föds.
Och sannolikt skulle färre söka sig till en klinik på andra sidan jorden. Om vi inte vill att ofrivilligt barnlösa ska utnyttja de globala orättvisor som kanske kan tvinga en fattig indisk kvinna att bli surrogatmamma mot sin vilja, borde vi se till att det finns trygga och bra möjligheter i Sverige.