”Det här med att flyga”
Det dåliga samvetet satte stopp för drömmen att som pensionär upptäcka andra kontinenter. Staffan Forssberg väljer nu i stället närmare resmål och hoppas på en avveckling av flygindustrin.
Jorden har vi inte ärvt av våra förfäder. Vi har lånat den av våra barn. Ett indianskt ordspråk som följt mig genom stora delar av livet.
En gång för länge sedan använde jag det till en reklamkampanj för ett tryckeri. De hade just miljöcertifierats och jag tyckte det skulle vara lämpligt att ”stå på” det här med ren miljö, det låg som i tiden. Kampanjen bestod bland annat av tre stora vykort, det här var ett av dem. Det illustrerades med en färgbild som min far tagit; friskt porlande fjällbäcksvatten som forsade över en kantig sten som såg ut precis som en indianhövding i profil. En sådan indianhövding som formats i min fantasi av vilda western-skildringar från barndomens 1950-tal.
Nu är det ännu mer aktuellt! Nu är det fem i tolv!
Som pensionär såg jag mig själv uppsöka alla de platser jag skulle vilja resa till. Nu har man ju all tid i världen och pensionärscommunityerna och sista-minuten-flyget gör att det inte behöver kosta skjortan. USA är inte bara New York, utan en hel kontinent, den såg jag för min inre syn hur jag skulle upptäcka. Kanada och Sydamerika likaså. Thailand har jag aldrig varit i, för att inte nämna Australien.
Men det sätter sig som en klump i halsen, det här med att flyga. Jag får faktiskt dåligt samvete. Det har varit flygresor, där själva resandet lagt sordin på alla upplevelser. Prag till exempel, dit hade man kunnat åka tåg. Förra året åkte jag tåg mellan Göteborg och Luleå. Det fick mig att känna mig lite bättre till mods, lite miljövänligare!
Jag får väl helt enkelt hoppa över alla resmål som jag tänkt mig, åtminstone de som kräver flygresa. Fjällvärlden är nog så fin – dit kan man ta sig med tåg, något får man väl offra för att känna sig som en kosmopolit (världsmedborgare), ett fint ord som jag inte sett sen jag läste Nils Ferlin.
Men tänk på alla jobb som försvinner, invänder många då. Jaha, jordbruket, varvsindustrin, tekoindustrin, med flera industrier har genomgått stora förändringar och många jobb har försvunnit. Det är något som kommer att ske oavsett om vi spjärnar emot eller ej, men visst är vi kloka nog för att planera en avveckling av flygindustrin istället för låtsas som om det regnar!
Jag förväntar mig inte några applåder men kanske litet förståelse. Vi måste sluta med att ”överraskas” av katastrofer som vi vet kommer. Det som tidigare betraktades som ”politiskt omöjligt” börjar nu bli ”politiskt nödvändigt”. Oavsett partitillhörighet.
Nu är det verkligen fem i tolv!
