Farlig propaganda i medierna
Både makthavare och motståndsrörelser använder sig av bilder i propagandasyfte. Medierna bör ta ett större ansvar för hur de sprider dessa.
Känner ni till Taimour Abdulwahab? De flesta minns säkerligen den självmordsbombare i Stockholm som, turligt nog, inte dödade några stockholmare den 11 december 2010. Jag tror att det många minns är en bild som har visats otaliga gånger i svenska massmedier.
Han står lätt leende med solglasögon, högt upp på ett berg med ett imponerande dallandskap bakom sig. Så ser en riktig hjälte ut.
Tänk på vilka bilder ni har matats med när IS kommer på tal i svensk tv – eller Boko Haram. Ett sammansvetsat gäng, ofta med vapen i luften, saluterande sin framgång, med svarta fanor i vinden, i ett uppenbart segertåg.
Var har man sett sådana bilder i historien? Eugène Delacroix tavla av en kvinnlig revolutionär med trikoloren i högsta hugg. I min barndom, under ungersk kommunistisk tid, fanns det både bilder och statyer på partisaner i liknande poser.
De som förser omvärlden med dessa bilder står säkerligen de nämnda terroristerna nära. Det är ett led i deras propaganda. De skapar en image av segrande hjältar som lätt kan locka till sig ungdomar som drömmer om något stort i sin totala besvikelse på omgivningen.
Om någon anser att bilderna är obetydliga i relation till andra faktorer som skapar grunden för dessa rörelsers attraktionskraft vill jag ändå peka på ordspråket ”en bild säger mer än tusen ord”. Ända sedan faraonernas tid har både makthavare och motståndsrörelser ansett sig ha nytta av propagandabilder.
Jag önskar verkligen inte se hemska bilder på deras skoningslösa framfart. Inser att det finns problem med att välja bildmaterial som mer rättvist visar vad de står för, utan att gränserna för det tolererbara passeras. Men massmedier med mångmiljonbudget kan och ska faktiskt bemöda sig. Det är helt enkelt orimligt att sprida terroristernas propaganda!