Murkelskogen blev ett kalhygge
Flera områden i Uppsala ligger kalhuggna utan att ens en tillsnyggning skett, berättar Kjell Prytz på veckans Läsarnas. Vill du också dela med dig av något du har skrivit, fotograferat eller tecknat till Läsarnas Syre? Välkommen att skicka det till [email protected]!
I Uppsala har den kommunnämnd som ansvarar för natur, parker och boendemiljö – numer benämnd gatu- och samhällsbyggnadsnämnden – under längre tid ägnat sig åt skövling av boendenära skogar vilket skett i klassisk storkapitalistisk avverkningsstil. Flera områden i staden ligger nu kalhuggna utan att ens en tillsnyggning har skett.
Strax före det senaste valet hade ett stort område i ett närliggande naturreservat kalhuggits, vilket kallas Hågadalen-Nåsten och ligger i stadsdelen Norby i Uppsala. Det orsakade nästintill ett ramaskri. Med 40 namnunderskrifter lämnade vi in en protest till kommunfullmäktige/styrelse vilket också uppmärksammades och togs upp som en kommunalpolitisk fråga. I kölvattnet av detta gick då ”vänsteralliansen”, det vill säga S+MP ut med det lokala vallöftet att stoppa avverkningarna i detta område.
I december 2015 startade dock en ny avverkning. Denna gång den skog som våra bostäder är byggda i, benämnd Murkelskogen. Vi hade tidigare skämtsamt skrämt varandra om att ”snart tar de också Murkelskogen” men förstås sett detta som en omöjlighet eftersom den är en del av vår direkta boendemiljö och har spelat avgörande roll vid val av bostad. Inte kan väl kommunen, som vi avsätter en tredjedel av vår inkomst till och som ska ge oss service och trygghet, fördärva vår boendemiljö? Sådant gör väl bara storkapitalisterna i glesbygden?
Visst hade vi fått förhandsinformation men inte om omfattningen av insatsen. Informationen handlade om ”gallring” av skogen och på en fråga om konkretisering gavs svaret av en tjänsteman att döda och döende träd samt ett par fullvuxna granar ska tas bort. Men resultatet blev något helt annat: ett hundratal friska träd har avverkats och vi har nu ett kalhygge som boendemiljö. I vanlig ordning har inget efterarbete skett utan kalhygget är nedskräpat av plast, papper och restprodukter. Djupa hjulspår, numer fyllda med lera och vatten, har lämnats kvar.
Det är uppenbart att det primära intresset för avverkarna, det vill säga Uppsala kommun, inte är service och trygghet till skattebetalarna utan något helt annat, förmodligen liknande de drivkrafter som kommersiella bolag grundar sin verksamhet på.
Men inte nog med detta. I övertygelsen om att detta som vanligt är ett resultat av tjänstemannaväldet som råder i Uppsala, odemokratiskt till sin natur, kontaktade vi Miljöpartiet för att informera om händelsen och om nödvändigheten att korrigera beslutsprocessen.
Vi fick svaret att detta mycket riktigt var ett ickepolitiskt beslut taget av tjänstemännen själva. Vi upptäckte också att det saknas dokumentation om insatsen i strid mot det demokratiska regelverket.
Döm då om vår förvåning när det en dag dyker upp en insändare i Uppsalatidningen, som svar på en tidigare från oss, där Maria Gardfjell (MP), försvarar och tar ansvar både för avverkningen av Murkelskogen och den föregående beslutsprocessen. Gardfjell försvarar alltså en klassisk kalhuggning, en icke-demokratisk beslutsordning och ett brutet vallöfte.
Vill du dela med dig av dina tankar, dikter, noveller, bilder eller annat? Välkommen att skicka det till [email protected]!