Inde, Fridolin och Bucht – tre nyanser av förnekelse
Aldrig någonsin har information och fakta varit så lättillgängliga som i dag. En sökning på datorn eller i telefonen och du får tillgång till mer information än du för 100 år sedan kunde samla in på en livstid. Men tillgången på desinformation, myter och lögner har heller aldrig varit lika stor.
Vi lever också i en tid, då all information, alla tankar, utspel, påståenden snurrar fortare än någonsin. Och kanske är det summan av det och mängden desinformation som gjort att fakta och saklighet verkar bli en vår tids bristvara.
Hur förklarar vi annars att en av Sveriges före detta främsta komiker, Jonas Inde, kan sitta och diskutera huruvida förintelsen skett eller ej i en nazistisk poddcast? Det saknas ju inte direkt information och källor.
Hur förklarar vi att Gustav Fridolin hävdar att han sitter i en regering ”som i varje läge är beredd att försvara asylrätten”, som inte kommer göra några åtgärder ”som riskerar att kränka asylrätten” (SR i onsdags), när hans regering har stoppat de flesta flyktingar som önskar komma till Sverige från att söka just asyl? Hur kan en utbildningsminister, av alla, ta oss rakt in i Orwells 1984?
Och hur förklarar vi att en lantbruksminister utan att blinka kan hävda att han inte ser några miljöproblem med att vi i Sverige äter allt mer kött? Och att det därför inte kommer finnas med i regeringens livsmedelsstrategi för ett mer hållbart jordbruk? Samtidigt som animalieproduktionen (kött, mjölk och ägg) står för en femtedel av världens utsläpp av växthusgaser och nästan hälften av världens åkermark går åt till att odla djurfoder. Hur är det möjligt, samtidigt som så olika instanser som Världshälsoorganisationen, FN, FAO, Jordbruksverket, Livsmedelsverket, Världsnaturfonden, Stockholm Resilience Center och nästan alla forskare är överens att vi måste äta mindre kött för att rädda miljön?
Sven-Erik Bucht kommer aldrig att bry sig om djurens rätt att leva ett bra och för dem naturligt liv utan att dödas i förtid. Han kommer aldrig bry sig om deras liv annat än för att få konsumenterna att köpa mer svenskt kött. Endast som ett försäljningsargument är han, precis som djurindustrin, intresserad av djurskydd. Ett djurskydd som dock inte får göra det dyrare för svensk djurindustri än det är för djurindustrin i andra länder. Djurrätt kommer han aldrig intressera sig för, ja risken är uppenbar att han inte ens vet vad det är.
Men ändå, trots den totala blindheten när det gäller djurrätt, är det förvånande att han förnekar kopplingen mellan vår konsumtion av animalier och miljön. Enligt bland annat FNs livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) alstrar den globala djurindustrin växthusgaser i samma omfattning som alla transporter tillsammans.
Tänk er infrastrukturminister Anna Johansson hävda i radio att biltransporterna, flyget och båtarna inte har någon miljöpåverkan. Tänk er att regeringen skulle utarbeta en trafikstrategi för att göra transporterna mer hållbara men problemen med fossilbränslena inte fanns med. Hur länge hade Johansson då kunnat sitta kvar?
Att sedan Bucht försöker ta sig ur det hela genom att hävda att journalisten klippt svaret, så att det lät som något annat än det var, gör inte saken bättre. Inte när det snabbt visade sig, genom att hela intervjun gjordes tillgänglig, att det var ytterligare en lögn.
Enligt Fredrik Hedenius och David Bryngelsson, forskare på Chalmers Tekniska Högskola, släpper vi med dagens matvanor i Sverige ut 1,8 ton växthusgaser per person och år. Det ensamt är mer än vad som är hållbart att vi släpper ut per person totalt (alltså inklusive boende, resande, konsumtion osv). Men om vi alla i Sverige gick över till helvegetarisk kost skulle utsläppen från mat minska till 500 kilo per person och år. Att köttets miljöbelastning inte finns med när regeringen ska utarbeta en livsmedelsstrategi för ett hållbart jordbruk är därför ännu mer häpnadsväckande än att Bucht är kvar som lantbruksminister och att Fridolin hävdar att regeringen står upp för asylrätten.