Den nya olivpressen i Mazari al Nobani
Jord och Frihet är ett kooperativ som importerar olivolja från Palestina. I oktober reste två av kooperativets medlemmar till Palestina för att besöka olivbönderna och få veta mer om deras villkor. Per Erixon berättar om deras resa.
När vi reser till Västbanken i slutet av oktober pågår ett nytt uppror mot den israeliska ockupationsmakten. En stor del av dem som demonstrerar på gatorna tillhör en ny generation och den vecka vi är där dödas minst 15 palestinska ungdomar och många hundra skadas. Men i skuggan av oroligheterna fortsätter också vardagslivet, vilket i sig är ett ständigt pågående motstånd mot försöken att utplåna det palestinska folket och dess kultur.
– År 2006 köpte vi två dunam mark här för att ha en plats för en framtida egen olivpress och en mötesplats för oss i den kooperativa rörelsen. Vi tog en shekel extra av bönderna när de pressade sina oliver och vi fick en del ekonomisk hjälp från Frankrike.
Mahmoud el Khadi, före detta ordförande i ett av de fem kooperativ som gått samman för att investera i en ny olivpress, står utanför den till två tredjedelar färdigställda byggnaden i byn Mazari al Nobani, knappt tre mil utanför Ramallah på den ockuperade Västbanken. På nedervåningen råder full aktivitet eftersom det är premiärdag för den nya, italienska olivpressen. Den första egna press något av PARCs 23 kooperativ lyckats införskaffa. Runt oss breder de vackra sluttningarna och dalgångarna ut sig och den sena eftermiddagssolen lyser över grågröna olivlundar och röd jord. Mahmoud pekar mot övervåningen, där armeringsjärn fortfarande spretar ut från betongblocken.
– Där uppe ska vi ha mötesrum, plats för kvinnoaktiviteter och en förskola, säger han. Och här nere ska vi pressa oliver till olja och ha förvarings- och lagringsplats.
Buckliga, japanska pickuper trängs med mindre lastbilar på den asfalterade planen framför kooperativens hus, barn springer hit och dit och säckar och plastbackar fulla med oliver lastas av och vidare in i byggnaden. Mahmoud berättar att han var en av de sju bönder som ursprungligen började prata om att bilda kooperativ i området. Nu är 122 familjer med i de fem kooperativ som finns i trakten.
– Vi hade problem med israelerna i flera år, innan vi startade kooperativen, säger Mahmoud. Militären kunde ibland slänga av hela laster med oliver från våra bilar eller åsnor. Det var en svår tid för oss. Nu hjälper vi oss själva kan man säga. Det är inte bra att bara prata om att få hjälp, man kan göra något själv också!
Det går inte att ta miste på stoltheten hos Mahmoud el Khadi när han pratar om hur långt kooperativen kommit i sitt arbete. De kooperativ han pratar om, eller rättare sagt den union av kooperativ som de skapat, har Fair Trade-certifikation och är ekocertifierade och delar av den olja som exporteras till Sverige kommer från området.
Saleem Abu Ghazalah, som har varit verksam i PARC i stort sett hela sitt vuxna liv och numera är ordförande i The Palestinian Fair Trade Department, bekräftar den bild Mahmoud ger oss.
– Det här kommer att leda till bättre produktion och bönderna kommer att ha bättre kontroll, säger han. Olivpressen kommer också att kunna serva andra småbönder i trakten, vilket ger en del extra inkomster. Det är en enormt stor investering för dem och de har lånat mycket pengar för att kunna köpa den, men det kommer att göra dem mer oberoende framöver. Vi i PARC har stöttat dem i tio år för att de ska bilda och utveckla sina kooperativ.
En ljum vind drar upp mot kullarna runt oss och torra olivlöv fladdrar över marken. Kooperativens tekniker, en kortväxt man med mörkt hår, ser trött ut. Han förklarar att han har arbetat nästan dygnet runt i fyra dagar för att sätta ihop och trimma den italienska Amindonipressen, som har en kapacitet på fem ton oliver i timmen. Men trots tröttheten ser även han stolt ut. Han, precis som alla de andra i Mazari Al Nobani och de närliggande byarna, vet att deras olja framöver kommer att hålla en ännu högre kvalitet, att oliverna kommer att kunna pressas samma dag som de plockats och att det är kooperativen själva som äger pressen.