Man lär sig av att göra fel
Nu börjar skolan igen. Mina barn går i skolan i Helsingfors, i Finland. I Sverige är många ganska okunniga om Finland. Men två saker brukar alla ha hört talas om: Nokia och den finska skolan.
”Vilken tur!” brukar folk säga när jag berättar att mina barn går i skolan i Finland. Ifall mina barn är med brukar jag mumla något ohörbart till svar. Jag vill inte kritisera deras skola när de hör.
Först ändå några bra saker. Visst klagar de finländska lärarna också över att läraryrkets anseende sjunkit. Men lärarna står ändå rätt högt i kurs i Finland. Yrket är attraktivt och det är svårt att komma in på lärarutbildningen. De lärare jag kommit i kontakt med har verkat vara duktiga pedagoger, kompetenta inom sina ämnen och inte minst haft ett gott självförtroende i sitt jobb. Detta för med sig en naturlig respekt från eleverna.
Om en elev behöver extra stöd så finns assistenter som går in och stöttar redan i ettan. På så vis blir lektionerna mindre stökiga. Läsning är högt prioriterat. Allt detta kan ha bidragit till goda finländska resultat i den internationella Pisa-undersökningen. Det negativa kan sammanfattas av ett sällan nämnt resultat i samma Pisa: de finländska eleverna vantrivs i skolan. De trivs sämst i Europa, faktiskt, och värst är det i högstadiet.
Det är svårt att sätta fingret på exakt vad det är, men jag saknar den svenska diskussionen om mobbningsplaner, genuspedagogik, värdegrund och individens egna utveckling. ”Killar är sådana, tjejerna får lära sig att hålla sig undan” sade en lärare här när en förälder tog upp att några killar betedde sig illa mot tjejerna på rasterna. Jag upplever överlag en alldeles för hög toleransnivå för elaka kommentarer, knuffar och bråk, framför allt bland killar.
Kanske finns grunden till problemen i sättet att hantera dem. I Finland är det fortfarande kvarsittning, straff och betyg i ordning och uppförande som gäller. Den metoden skapar svag förståelse för varför man ska bete sig schyst, ännu mindre lär det barnen hur man beter sig schyst. Fokus ligger istället på vad man inte ska göra, åtminstone inte när lärarna ser. Lägg därtill en kultur av att inte prata om problem, inte erkänna svaghet och aldrig be om hjälp.
I både Sverige och Finland behöver vi avdramatisera bristande perfektion, oavsett om det gäller hur du mår, ser ut eller presterar. Andra mår inte heller toppen varje dag. De är inte perfekta. Och det är faktiskt inte så farligt att göra fel, tvärtom lär du dig ofta bättre om du vågar testa. ”Man lär sig av att göra fel”, brukar jag snusförnuftigt säga till mina barn. “Det tycker inte våra lärare”, svarar de. I skolan är det perfektion som räknas. Fel är fel, rätt är rätt.
Vilket för mig till det tredje svenskar vet om Finland: att språket är svårt. Språk är ett typexempel på ett ämne där du måste våga göra fel för att lära dig. Perfektion hämmar dig bara. Själv låter jag som en idiot på finska. Men jag lär mig. Så ja, höga poäng i ämneskunskaper är en sak. Men det är inte det enda som är viktigt.