Arkiv för tidningensyre.se

Tidningen Syre
[email protected]

Ansvarig utgivare:
Lennart Fernström

Att ödelägga jorden är ett brott

Under ytan, Pella Larsdotter Thiel - 9 år sedan

Lördagen den 15 augusti i år tog sig 1 500 människor till Garzweilergruvan i sydvästra Tyskland, Europas största källa till koldioxidutsläpp, i en aktion kallad Ende Gelände – hit men inte längre.

Deras mission: att hejda brytningen av brunkol och visa att det är dags att sluta ta upp fossila bränslen ur jordskorpan. De blev slagna med batonger och utsatta för pepparsprej, men lyckades hindra två av dagbrottets maskiner från att gräva kol den dagen. Och eftersom vi talar om världens största grävskopor, med en kapacitet att bryta 240 000 ton kol under en enda dag, så var det ju väl använd tid. Även om man kan anta att brytningen fortsatte i oförminskad styrka dagen efter.

Så här fungerar det: trots att vi vet att utsläppen av koldioxid hotar den mänskliga civilisationen, ja till och med livet på jorden som vi känner det, så använder vi världens största maskiner för att gräva upp fossilt kol så fort som möjligt. De som med sina kroppar försöker påtala det orimliga i detta blir straffade. Företagen som gräver kolet som bidrar till klimatförändringarna agerar inom ramen för lagen. Människor som försöker hindra dem gör det inte.

Frustrationen över bristen på fungerande globala regelverk på hållbarhetsområdet växer. Tidigare i år publicerades Osloprinciperna, där en expertgrupp bestående av jurister konstaterar att undvikandet av en allvarlig global katastrof är både ett moraliskt och ett juridiskt imperativ. Och det existerar faktiskt ett juridiskt förslag med potential att radikalt ändra spelreglerna. Förslaget gäller en internationell lagstiftning mot ekocid, livsmiljöförstörelse.

Benämningen ekocid (eng. ecocide) kombinerar grekiskans oikos, hem, med latinets caedere som betyder att döda – att ödelägga det egna hemmet. Skogsavverkningen i Amazonas, tjärsandsutvinningen i Kanada, fracking, utsläppet vid Talvivaaragruvan i Finland och oljeutsläppen i Nigerdeltat har pekats ut som ekocid.

Den mest tongivande talespersonen för en ekocidlagstiftning är den brittiska juristen Polly Higgins. Hennes definition av ekocid är ”omfattande skada på, förstörelse eller förlust av ekosystem inom ett avgränsat geografiskt område, antingen genom mänskligt handlande eller andra orsaker, i en sådan omfattning att invånarnas möjligheter till ett fredligt åtnjutande av området allvarligt inskränkts.”

Ekocid skulle kunna vara ett av brotten som regleras av Romstadgan. Du kanske inte har hört talas om Romstadgan, men du känner nog till Internationella brottmålsdomstolen (ICC) i Haag. Där sker åtalen för de allvarligaste brotten som angår hela det internationella samfundet: folkmord, brott mot mänskligheten, krigsbrott och aggressionsbrott. De kallas ibland brotten mot freden. Romstadgan reglerar verksamheten för ICC och är därmed kanske världens viktigaste juridiska dokument.

Det kanske låter utopiskt, eller orimligt – beroende på hur man är lagd – att förstörelse av naturen skulle kunna ta plats jämte folkmord som ett av världens allvarligaste brott. Men det är varken eller. För det första: hoten mot våra livsmiljöer är så stora att det inte i längden är möjligt att upprätthålla några mänskliga rättigheter utan att skydda dem.

Klimatförändringarna beräknas redan i dag orsaka fem miljoner människors död varje år, och är därmed en av de största dödsorsakerna globalt. De är också en grundläggande orsak till många av världens kriser och konflikter. För det andra: detta är ingen ny idé. När Romstadgan utarbetades i början på 90-talet var intentionen – tro det eller ej! – att ekocid skulle vara en del av den. Brottet ströks i sista stund under mycket oklara omständigheter; de FN-rapportörer som var med drog slutsatsen att vissa stater blockerade beslutet som ett resultat av lobbying från stora företag. Att införa lagen nu, tjugo år senare, är förstås tjugo år för sent. Och inte en dag för tidigt. Läget är annorlunda nu; vi ser så mycket tydligare konsekvenserna av all livsmiljöförstörelse som pågår, och det finns en utbredd medvetenhet om behovet av en annan utveckling.

Vad skulle en internationell ekocidlagstiftning kunna åstadkomma som alla konventioner, avtal och protokoll hittills har misslyckats med? Till skillnad från andra överenskommelser finns i straffrättsliga sammanhang ett personligt ansvar. Den högst ansvariga för en verksamhet som orsakar, beslutar om eller finansierar ekocid riskerar straff. Det kan vara en minister, en företagsledare eller en styrelse-
ordförande.
Många fall av livsmiljöförstörelse orsakas av företag. I företagsvärlden är drivkraften framför andra vinst. Det betyder att för projekt där det finns risk för ekosystem, men där potentialen för vinst är stor, bör en VD eller en styrelseordförande bortse från risken så länge företaget agerar inom lagens råmärken. Gör hen inte det och därmed minskar den potentiella vinsten är aktieägarna, så att säga, i sin fulla rätt att byta ut vederbörande.

Samma sak gäller investeringsbeslut. De stora pengarna i världen går till projekt som förstör livsmiljöer. Denna logik gör att många företag gärna är verksamma i länder med svag miljölagstiftning eller i områden utanför statlig jurisdiktion, till exempel Arktis eller internationella vatten, där de inte behöver ta så mycket ansvar för sina verksamheter. En ekocidlagstiftning skulle kunna skifta samtalet i de rum där beslut fattas, och vara ett stöd för beslutsfattare att agera efter andra måttstockar än vinst. Ingen vill vara skyldig till internationella brott.

Detta är en avgörande skillnad mot hur samhället ofta hanterar relationen till ekosystemen. Vi gör dem till resurser att köpa och sälja. Ska företag bry sig om naturen? Gör det lönsamt! Se till att konsumenter betalar för miljöanpassade produkter och gör vattnet, träden och luften till ekosystemtjänster! Med det sättet att se på naturen skapas avstånd. Vi relativiserar och instrumentaliserar dess värde. Naturen är värdefull så länge den levererar till oss. Den är värd att skydda så länge dess värde för oss är större än det alternativa värde som uppstår vid dess exploatering. Detta är en del av problemet – om vi inte gör upp med den natursynen kommer vi ingenstans.

Jordens levande system är ovärderliga. Deras värde ligger i att de existerar – och de har samma rätt att göra det som människor har. Det ovärderliga, frågor om liv och död, hanteras inte särskilt framgångsrikt inom ramen för ekonomi. För det använder vi juridik. Rätt och fel. Detta är kanske den mest intressanta dimensionen i ekocidlagstiftning. Lagar och värderingar är kommunicerande kärl. Om livsmiljöförstörelse vore olagligt skulle det påverka våra värderingar – vad vi menar är viktigt, önskvärt och normalt. En gång i tiden var det lagligt att äga och sälja andra människor, och de flesta som hade något att säga till om i samhället tjänade på detta.

Genom målmedvetet arbete av en liten grupp människor som påtalade det orimliga i situationen stiftades lagar som gjorde slavhandel till ett brott. Det innebär inte att allt slaveri har upphört, lika lite som mordlagstiftning innebär att inga mord sker. Men det innebär att våra kollektiva värderingar har skiftat: vi accepterar inte längre tanken på att köpa en annan människa. Det är inte längre normen.

På samma sätt skulle en internationell ekocidlagstiftning bidra till att skifta värderingarna gentemot de levande systemen. Vi skulle inte längre kunna motivera förstörelse med att den ger vinster och arbetstillfällen. En ekocidlagstiftning skulle på det sättet stärka banden mellan människor och andra levande varelser. Vara ett steg bort från dominans och utnyttjande och mot samarbete och ömsesidighet. Åstadkomma en relation mellan människa och natur utan vilken vi har små möjligheter att skifta till en livsbejakande utveckling.

23-4-5-pellabyline

Fler artiklar

Omställningen måste vara etisk

Stefan Villkatt
journalist, lärare samt miljö-, djurrätts- och fredsaktivist
04 april 2016

Omställningen kommer att kräva kunskap om hur vi kan leva självförsörjande på ett etiskt riktigt sätt, skriver Stefan Villkatt på veckans Under ytan. Han undrar om det ens kan kallas självförsörjning att leva på andras kroppar eller kroppsfunktioner.

Läs hela artikeln

Aktiv dödshjälp bör legaliseras

Gustaf von Heijne
medlem i föreningen Rätten till en värdig död
04 april 2016

I Syre den 15 januari 2016 skriver Jacob Schönning om sin syn på dödshjälp och den verklighet han lever i. Den avundas jag honom inte. Det skriver Gustaf von Heijne på debatt.

Läs hela artikeln

Basinkomst är ingen kvinnofälla

Andreas Meijer
04 april 2016

”Systemkollaps! Bidragsskapande! Lathetsfrämjande! Kvinnofälla!” Argumenten mot basinkomst (BI) är många och har hörts från många håll. Här bemöter jag några av de argument som brukar föras fram. Det skriver Andreas Meijer i sitt debattinlägg.

Läs hela artikeln

Sånger om dem som är på flykt

Jenny Eriksson - 8 år sedan

Nadin al Khalidi skriver och berättar historier utifrån bilder och egna minnen från krig och flykt. Hon ser det inte som att texterna är politiska men med sitt band Tarabband påverkar hon unga människor i både Sverige och arabiska länder.

Läs hela artikeln

Mare Kandre som punkare

Nike Markelius - 8 år sedan

Det finns skilda åsikter om vad punken stod för och vilka förändringar i samhället den åstadkom som musik/folkrörelse, men faktum är att det för många var en frihetsrörelse som ytterst ville ingjuta mod i och ge utrymme åt var och ens rätt att fritt välja sina vägar i livet.

Läs hela artikeln

Låga vattennivåer visar på djupare problem

Klas Lundström - 8 år sedan

Rekordlåga vattennivåer plågar södra Sverige, vilket äventyrar dricksvattentillgången. Sveriges dricksvatten håller hög kvalitet, men senast förra veckan slog myndigheter larm om farliga ämnen i brunnar i Sörmland.

Läs hela artikeln

Lång väg kvar till skövlingsfri palmolja

Madeleine Johnsson - 8 år sedan

Svenska och internationella storföretag kan fortfarande kopplas till palmoljeindustrins skövling av den indonesiska regnskogen. En ny rapport från Greenpeace visar att flera svenska företag inte gör tillräckligt för att satsa på palmolja som producerats på ett hållbart sätt.

Läs hela artikeln

Från grön politik till gröna Converse

Lennart Fernström
Ansvarig utgivare på Syre
31 mars 2016

Delar av påsken ägnade jag åt att läsa Maggie Strömbergs Vi blev som dom andra – Miljöpartiets väg till makten. Det mest tydliga i boken är att Strömberg inte förstått den gröna dimensionen. Istället försöker hon genom mikroberättande bevisa att den gröna särarten är flummig och verklighetsfrånvänd.

Läs hela artikeln

Islam – en del av vår värld

Jerker Jansson
författare och socialantropolog gästkrönikör i Syre
31 mars 2016

”Vi bekämpar en terroristorganisation, en barbarisk organisation som dödar oskyldiga människor. Vi bekämpar inte en religion”, kommenterade Bernie Sanders terrorattentatet i Bryssel förra veckan.

Läs hela artikeln

Japan och Skottland lyfter ovillkorat grundbidrag

Benita Eklund - 8 år sedan

Idén om en ovillkorad basinkomst, som funnits i politiken sedan 60-talet, har fått ett uppsving på senare år. I Japan tror man nu att ett generellt stöd till unga kan vara ett sätt att möta en avsevärd minskning av konsumtionen, enligt Sankei daily.

Läs hela artikeln

Fortsatta bidrag till köttindustrin trots klimatlarm

Jacob Hederos - 8 år sedan

Medvetenheten om köttets pris är i dag stor men konsumtionsnivån ligger nästintill still. Hur är det möjligt? Svaret är oftast att ”det är gott” och att ”det är billigt”. Information om konsekvenserna, behovet av omställning och de alternativ som finns verkar inte räcka. Det kanske inte är så konstigt. ”Bara för att vi vet att det är dumt att köra bil som vi gör så slutar vi inte med det,” svarar forskarna som Syre varit i kontakt med.

Läs hela artikeln

En livsmodell där alla får plats

Sanni Gerstenberg
grön samhällsdebattör och gästkrönikör för Syre 
30 mars 2016

Blev nyligen tagen av en artikel i tidningen Vi om den belgiska småstaden Geel. I flera hundra år har det funnits psykiatrisk öppen familjevård där. Deprimerade, schizofrena, psykotiska, maniska och paranoida människor bor i privata familjer som också sysselsätter dem.

Läs hela artikeln

Handelsavtalen hindrar hållbar omställning i Guatemala

Anna Nylander - 8 år sedan

– På sockerrörsplantagen används mycket kemikalier. Vi dricker förorenat vatten och barnen blir sjuka, berättar småbrukaren Amelia Choc Cuz. Hon är en av många i Guatemala som menar att det här är konsekvenser av handelsavtal som öppnat upp för en kraftig expansion av det industriella jordbruket. Men nu växer både medvetenheten och motståndet.

Läs hela artikeln

Bakom den ryska propagandans kulisser

Andreas Hedfors - 8 år sedan

Med kulturell hjärntvätt och militära utspel försöker ryska ledare dölja sitt vanstyre och korruption. Tyvärr går västvärlden med i dansen. Andreas Hedfors har träffat den hyllade författaren Peter Pomerantsev.

Läs hela artikeln

Det radioaktiva sopberget

Lena Carlberg - 8 år sedan

Under 2017 ska beslutsunderlaget för ett framtida kärnavfallsförvar och en inkapslingsanläggning för använt kärnbränsle finnas hos regeringen. Detta trots att den valda förvaringsmetodens brister har påtalats under hela processen. Miljörörelsen ser sig själv som den enda motmakten och tycker att myndigheterna ”jamsar med” industrin snarare än tar sitt ansvar.

Läs hela artikeln

Palestinas folk behöver vår hjälp

Anna Wester
ordförande i Palestinagrupperna i Sverige och redaktör för tidningen Palestina Nu
29 mars 2016

Palestinierna lever undanträngda, instängda, skilda från varandra med taggtråd, höga murar och olagliga israeliska bosättningar i ett ockuperat land. Politikerna gör ingenting för att lösa problemen. Nu är det civila samhället palestiniernas hopp, skriver Anna Wester i veckans Under ytan.

Läs hela artikeln
Visa fler artiklar