Kalkbrottet i Ojnare blev en riksfråga
Kampen om Ojnareskogen på norra Gotland har pågått i snart tio år. Mot unik natur och säker vattenförsörjning står brytning av kalksten som ger jobb och pengar. Nu har rättsprocessen pausats och frågan hamnat på regeringens bord.
Demonstration för Ojnareskogen i Visby under Almedalsveckan 2014 (Foto: Sofia Härén).
I måndags skulle ärendet återigen upp i Mark- och miljööverdomstolen men målet ”vilandeförklarades”. Naturvårdsverket har nämligen föreslagit att området ska pekas ut som EU-skyddat Natura 2000-område. Nu ska regeringen ta ställning och därefter går ärendet till EU-kommissionen för beslut. Domstolen menar att utfallet har en sådan betydelse att ”det är av synnerlig vikt att den frågan avgörs före huvudförhandling och dom i målet.”
När det avgörs är oklart men en fingervisning är Mark- och miljööverdomstolens slutpunkt för pausen, den 31 augusti.
Intressen i konflikt
En Natura 2000-klassning i området innebär dock inte automatiskt att planerna på kalkbrytning helt läggs ner, menar Eva Feldt, kommunikationschef vid Nordkalk.
– Det beror på hur beslutet i så fall ser ut, om det gäller någon eller några av våra fastigheter eller angränsade fastigheter. Men som vi ser det kan inte kalkbrytning och Natura 2000 båda finnas på samma mark, endast sida vid sida.
Nej, att ha både Natura 2000 och ett kalkbrott på samma område är uteslutet enligt Anna-Lena Fritz från Länsstyrelsen på Gotland.
– Ett Natura 2000-område är inte förenligt med kalkbrytning i det här fallet då det är en utpekad naturtyp, karsthällmark, som irreversibelt kommer att försvinna ur området.
Kalkbrottet är planerat till ett område som i dag ligger mellan två Natura 2000-områden, där många utrotningshotade växt- och djurarter finns. Den planerade kalktäkten är också placerad rakt över tillrinningsområdet till Bästeträsk, Gotlands största sjö och färskvattentäkt för norra Gotland. Länsstyrelsen på Gotland har kommit till slutsatsen att ett kalkbrott i Ojnareskogen utgör ett hot mot skyddade arter, unik natur och vattenförsörjningen.
– Vattenhanteringsanordningar och skyddsåtgärder är inte tillräckliga och det råder osäkerhet om deras utformning och funktion, säger Anna-Lena Fritz.
2006 lämnade Nordkalk in sin ansökan om att få bryta kalk i Ojnareskogen. Ärendet har sedan vandrat i instans efter instans, som kommit fram till olika beslut. Uppfattningarna har skiljt sig åt kring hur kalkbrottet kommer att påverka de intilliggande Natura 2000-områdena och vattenförsörjningen.
Motstånd mot avverkning
Sommaren 2012 drog Nordkalk igång en avverkning efter att ha fått rätt av Mark- och miljööverdomstolen. Det möttes av ett massivt motstånd. Aktivister klättrade upp i Ojnareskogens träd och frågan fick stor uppmärksamhet i medierna. Avverkningstillståndet revs upp efter en överklagan till Högsta domstolen och därefter har rättsprocessen pågått fram till måndagens pausförklaring. Förslaget på område som kan komma att Natura 2000-klassas innefattar för närvarande den mark som Nordkalks planerade kalkbrott ligger på.
– Nu hänger det på om regeringen skickar in förslaget till utökning av Natura 2000-området Bästeträsk till EU-kommissionen utan några reservationer om att kalkstensindustrin behöver mark i området, säger Kristina Bohman Söderdahl från Bevara Ojnareskogen.
Aktiv förening
Föreningen har genom åren företrätt sakägare, skrivit inlagor och gjort muntliga framställningar i många domstolsprövningar. De har informerat om målet i både Sverige och EU och sprider kunskap om områdets natur och kultur. Det här är Gotlands största vildmarksområde och bör fortsätta vara det, menar föreningen Bevara Ojnareskogen.
– Det är ett sammanhängande område som inte bör delas av med två jättestora kalktäkter, om det även i fortsättningen ska fungera fullt ut för de skyddade arter, både växter och djur, som finns där, säger Kristina Bohman Söderdahl.
Hon tror också att dricksvattensförsörjningen skulle påverkas.
– Nordkalks och Svenska Minerals utfästelser att de ska kunna återskapa vattenströmningarnas funktion på konstlad väg och därmed neutralisera effekterna av brytningen tror varken vi, länsstyrelsen eller Naturvårdsverket på. Inte heller de fristående hydrogeologiska experter som yttrat sig i ärendet.
Maskiner och robotar
Debattvågorna har gått höga under åren och det har till stor del handlat om jobben. På ett seminarium i Riksdagshuset gav nyligen Hans Lööf, professor i nationalekonomi med inriktning på ekonomisk tillväxt och innovationer, en bild av ekonomin kring ett nytt kalkbrott. Han menar att det finns en ”stark kultur kring stenarbete på Gotland” men att de många jobben hör till en svunnen tid. Enligt den senaste statistiken finns 134 anställda på 13 kalkbrott.
– Moderna storskaliga kalkbrott är mycket kapitalintensiva verksamheter på väg att nästan helt tas över av maskiner, robotar och ett fåtal IT-tekniker som inte är beroende av lokal närvaro.
Han ställer jobben inom kalkbrytningen mot jobben i tillväxtsektorn turism.
– Om 20 år är kalkbrytningen slut. Möjligheten att använda detta världsunika område för framtida natur- och ekoturism kommer att vara förstört.
Det är ett marknadsmisslyckande, menar Hans Lööf, att gruvbolaget inte bär de negativa kostnaderna för verksamheten i form av skövlad natur och risken att utplåna sötvattenreserver.
– De behöver aldrig lägga in det i sina kalkyler.
Man borde i stället göra beräkningar som sträcker sig 20–30 år fram i tiden eller ännu längre.
– Om det fanns ett pris på miljön skulle det i princip vara omöjligt att starta den här gruvverksamheten.
Hans slutsats är att det hela är samhällsekonomiskt olönsamt.
– Det är en bankruttaffär, de enda som kommer att tjäna på detta är Nordkalk och några få grupperingar till, men Gotland och Sverige som helhet kommer att förlora på affären.
Låg profil hos Åsa Romson
Miljöminister Åsa Romson drev tidigare att området borde Natura 2000-klassas. Nu håller hon en låg profil i frågan men Stina Bergström, riksdagsledamot och medlem i miljö- och jordbruksutskottet understryker att Miljöpartiet har samma inställning som alltid.
– Miljöpartiet tycker att området ska skyddas. Vi vill nu att regeringen ska följa Naturvårdsverkets förslag, det vill säga meddela EU att Sverige vill att området ska bli ett Natura 2000-område. Detta handlar både om ett mycket värdefullt naturområde, om att skydda en viktigt färskvattentäkt och om långsiktigt hållbara jobb på Gotland.
