Arkiv för tidningensyre.se

Tidningen Syre
redaktionen@tidningensyre.se

Ansvarig utgivare:
Lennart Fernström

Jag tänker på oss alla

Krönika, Nike Markelius - 3 år sedan

Nike Markelius är musiker, debattör, författare och en av Syres fristående krönikörer. I dag är hon konstnärlig ledare, kompositör, textförfattare och sångare i Nike och Röda orkestern, tidigare spelade och sjöng hon bland annat i Tant Strul och duon Nike Gurra. 2013 skrev hon i DN om arbetsmarknadspolitik, ett personligt vittnesmål om arbetsförmedlingens kompletterande aktörer och vägen mot fas 3. Artikeln blev årets sjätte mest lästa artikel i DN 2013 och delades över 17 000 gånger på sociala medier.  Du kommer framöver att kunna läsa hennes tankar, åsikter och idéer regelbundet på baksidan av Syre. Denna, hennes första Syrekrönika, går dock endast att läsa här på webben.

Dagsljuset smyger undan och det går mot kväll. Jag tar på mig kappan och kängorna, småspringer ner för trapporna. Det är isglopp. Mina grova skosulor får grepp på några utspridda gruskorn, jag känner kraften i benen. De bär mig säkert och raskt över parkeringen, in under träden på den lilla parkvägen.

Här sjunker jag ner i snöslask; det har blivit plusgrader och nu smälter allt det vackert vita bort. Jag ser äldre människor stappla fram över de hala trottoarerna, hålla hårt i varandra och sina käppar, de är sköra och riskerar mycket när de går ut i halkan. Min mormorsmor blev liggande med ett lårbensbrott och reste sig aldrig upp igen.

Jag kommer fram till det lilla torget vid t-banan. I dunklet inne på pizzerian ser jag människor stå på rad och väntar på sin tur. En ström med människor kommer ut från stationen, vissa skyndar upp mot höghusen på höjden, andra går in i mataffären som jag.

Jag tar en grön korg, plockar ner grönsaker och bröd på väg till returmaskinen. Jag ser en pappa med sina två söner. Han pratar med dem om maten, om råvarorna och vad som står på den lilla vita lappen han håller i. Det är tydligt att han vill lära dem något för livet.

Jag tar fetaost, halloumiost och tofu. Pasta, chips och sen kassakön. Jag kommer att hinna posta mitt viktiga brev före 18 då postlådan töms.

Jag tänker på oss alla. Jag tittar på dem jag ser. Tänker på deras liv. På allas våra liv. Hur det har blivit. Vad vi har lärt oss. Hur den äldre generationen visat oss vad deras äldre generationer visat dem. Hur har det kunnat bli så här som det är nu? Jag köper med mig en stor chokladkaka till kvinnan som sitter på den kalla marken utanför butiken. Varför ska hon behöva sitta där och se alla komma ut med välfyllda kassar?

Jag kommer inte undan tankarna på att mänskligheten håller på att utplåna sig själv. Tiden är knapp. Allt accelererar. Planeten är överhettad. Våra hjärnor är överhettade. Våra själar … Var är våra själar i allt detta? Jag tycker jag ser människors själar allt mer sällan. Jag tänker på allas våra själar. Jag saknar dem. Jag har levt tillräckligt länge för att börja sakna vissa saker så som de var förr.

Mina ögon var friare då. Nu har så mycket sipprat in genom dem, in i mitt medvetande för alltid. Nu har jag sett vad hierarkier, girighet och egoism kan göra med ett helt land. En hel kontinent. En hel värld. Jag har sett männen skjuta sönder varandra och varandras söner och döttrar. Helt i onödan. Jag har sett hunger och rädsla driva trasproletärer att slå sina grannar i blod för ett bröd. Jag har sett karriärister, navelskådare och lycksökare bli både bödlar, våldtäktsmän, våldsverkare och förrädare i sin jakt på att profitera, hur de tillåtit sig att skända vår jord, våldtagit henne, slitit träden ur henne, förgiftat hennes hav, dragit skinnet av hennes djur för att kläda sig själva, hur de förslavat och bakbundit medmänniskor och låtit dem vara trappsteg när de tagit sig upp, jag har sett hur de tillfångatagit och låst in andra levande varelser för att sedan äta upp dem. Hur kan det ens vara lagligt att plåga och döda andra levande varelser, som fötts till denna jord för att befolka den, precis som vi?

Mänskligheten vältrar sig fram över planeten, vräker sig över och tömmer hennes resurser, till synes utan realistiska tankar på framtiden.

Vi fick lära oss att bli köpstarka. Att konsumtion var vägen till lycka. Att vägen dit var genom arbete. Vi fick lära oss att alla har en plikt att utföra ett arbete till varje pris för att kunna kallas goda medborgare. Av årets 52 veckor skulle vi arbeta 47. Vi fick lära oss att det räcker med ynka 5 veckor av frihet. Om året!? Hur är det möjligt att en sådan befängd konstruktion fått fäste som lag i människosjälarna? Det är djupt omänskligt.

Vad gör vi med våra dagar? De rusar undan. Den dyrbara tiden flyr, rinner bort som sand mellan fingrarna på oss, likt ett timglas som töms.

Många längtar varje vecka efter fredagen och på våren efter semester. Någon som funderat på varför? Varför har vi ens något som heter fredag?

För mig är det en gåta att våra regerande politiker tjatar vidare om att primärt skapa fler (onödiga) jobb, när det är precis tvärtom vi måste göra för att rädda planeten och skapa livskvalitet för fler. Mindre tillväxt, mindre konsumtion, mindre arbetstid för var och en, är istället den enda framkomliga vägen för att komma i närheten av att nå miljömålen innan det är försent. Vi måste vänja oss vid mindre prylar, mindre resor, mindre förbrukning av sådant som nöter på jorden. Vi behöver inte fler jobb. Vi behöver dela på de som finns, och dela på friheten.

Det är inte försvarbart att genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder skapa ett förslavat prekariat, samtidigt som det ges fler skattelättnader till de redan rika. Istället behöver vi jämna ut skillnaderna mellan människor genom mer innovativa och tillitsfulla politiska beslut.

Jag packar mina varor. Drar baskern över huvudet. Jag har ett eget rum att gå hem till. Ett eget kök där jag kan laga mat till mig och mina barn. Jag har sånger som jag sjunger. Ord som jag strör över papper. Jag kommer aldrig att kunna ta semester så länge världen ser ut så här.

Jag tänker på oss alla.

Fler artiklar

Omställningen måste vara etisk

Stefan Villkatt
journalist, lärare samt miljö-, djurrätts- och fredsaktivist
04 april 2016

Omställningen kommer att kräva kunskap om hur vi kan leva självförsörjande på ett etiskt riktigt sätt, skriver Stefan Villkatt på veckans Under ytan. Han undrar om det ens kan kallas självförsörjning att leva på andras kroppar eller kroppsfunktioner.

Läs hela artikeln

Aktiv dödshjälp bör legaliseras

Gustaf von Heijne
medlem i föreningen Rätten till en värdig död
04 april 2016

I Syre den 15 januari 2016 skriver Jacob Schönning om sin syn på dödshjälp och den verklighet han lever i. Den avundas jag honom inte. Det skriver Gustaf von Heijne på debatt.

Läs hela artikeln

Basinkomst är ingen kvinnofälla

Andreas Meijer
04 april 2016

”Systemkollaps! Bidragsskapande! Lathetsfrämjande! Kvinnofälla!” Argumenten mot basinkomst (BI) är många och har hörts från många håll. Här bemöter jag några av de argument som brukar föras fram. Det skriver Andreas Meijer i sitt debattinlägg.

Läs hela artikeln

Sånger om dem som är på flykt

Jenny Eriksson - 2 år sedan

Nadin al Khalidi skriver och berättar historier utifrån bilder och egna minnen från krig och flykt. Hon ser det inte som att texterna är politiska men med sitt band Tarabband påverkar hon unga människor i både Sverige och arabiska länder.

Läs hela artikeln

Mare Kandre som punkare

Nike Markelius - 2 år sedan

Det finns skilda åsikter om vad punken stod för och vilka förändringar i samhället den åstadkom som musik/folkrörelse, men faktum är att det för många var en frihetsrörelse som ytterst ville ingjuta mod i och ge utrymme åt var och ens rätt att fritt välja sina vägar i livet.

Läs hela artikeln

Låga vattennivåer visar på djupare problem

Klas Lundström - 2 år sedan

Rekordlåga vattennivåer plågar södra Sverige, vilket äventyrar dricksvattentillgången. Sveriges dricksvatten håller hög kvalitet, men senast förra veckan slog myndigheter larm om farliga ämnen i brunnar i Sörmland.

Läs hela artikeln

Lång väg kvar till skövlingsfri palmolja

Madeleine Johnsson - 2 år sedan

Svenska och internationella storföretag kan fortfarande kopplas till palmoljeindustrins skövling av den indonesiska regnskogen. En ny rapport från Greenpeace visar att flera svenska företag inte gör tillräckligt för att satsa på palmolja som producerats på ett hållbart sätt.

Läs hela artikeln

Från grön politik till gröna Converse

Lennart Fernström
Ansvarig utgivare på Syre
31 mars 2016

Delar av påsken ägnade jag åt att läsa Maggie Strömbergs Vi blev som dom andra – Miljöpartiets väg till makten. Det mest tydliga i boken är att Strömberg inte förstått den gröna dimensionen. Istället försöker hon genom mikroberättande bevisa att den gröna särarten är flummig och verklighetsfrånvänd.

Läs hela artikeln

Islam – en del av vår värld

Jerker Jansson
författare och socialantropolog gästkrönikör i Syre
31 mars 2016

”Vi bekämpar en terroristorganisation, en barbarisk organisation som dödar oskyldiga människor. Vi bekämpar inte en religion”, kommenterade Bernie Sanders terrorattentatet i Bryssel förra veckan.

Läs hela artikeln

Japan och Skottland lyfter ovillkorat grundbidrag

Benita Eklund - 2 år sedan

Idén om en ovillkorad basinkomst, som funnits i politiken sedan 60-talet, har fått ett uppsving på senare år. I Japan tror man nu att ett generellt stöd till unga kan vara ett sätt att möta en avsevärd minskning av konsumtionen, enligt Sankei daily.

Läs hela artikeln

Fortsatta bidrag till köttindustrin trots klimatlarm

Jacob Hederos - 2 år sedan

Medvetenheten om köttets pris är i dag stor men konsumtionsnivån ligger nästintill still. Hur är det möjligt? Svaret är oftast att ”det är gott” och att ”det är billigt”. Information om konsekvenserna, behovet av omställning och de alternativ som finns verkar inte räcka. Det kanske inte är så konstigt. ”Bara för att vi vet att det är dumt att köra bil som vi gör så slutar vi inte med det,” svarar forskarna som Syre varit i kontakt med.

Läs hela artikeln

En livsmodell där alla får plats

Sanni Gerstenberg
grön samhällsdebattör och gästkrönikör för Syre 
30 mars 2016

Blev nyligen tagen av en artikel i tidningen Vi om den belgiska småstaden Geel. I flera hundra år har det funnits psykiatrisk öppen familjevård där. Deprimerade, schizofrena, psykotiska, maniska och paranoida människor bor i privata familjer som också sysselsätter dem.

Läs hela artikeln

Handelsavtalen hindrar hållbar omställning i Guatemala

Anna Nylander - 2 år sedan

– På sockerrörsplantagen används mycket kemikalier. Vi dricker förorenat vatten och barnen blir sjuka, berättar småbrukaren Amelia Choc Cuz. Hon är en av många i Guatemala som menar att det här är konsekvenser av handelsavtal som öppnat upp för en kraftig expansion av det industriella jordbruket. Men nu växer både medvetenheten och motståndet.

Läs hela artikeln

Bakom den ryska propagandans kulisser

Andreas Hedfors - 2 år sedan

Med kulturell hjärntvätt och militära utspel försöker ryska ledare dölja sitt vanstyre och korruption. Tyvärr går västvärlden med i dansen. Andreas Hedfors har träffat den hyllade författaren Peter Pomerantsev.

Läs hela artikeln

Det radioaktiva sopberget

Lena Carlberg - 2 år sedan

Under 2017 ska beslutsunderlaget för ett framtida kärnavfallsförvar och en inkapslingsanläggning för använt kärnbränsle finnas hos regeringen. Detta trots att den valda förvaringsmetodens brister har påtalats under hela processen. Miljörörelsen ser sig själv som den enda motmakten och tycker att myndigheterna ”jamsar med” industrin snarare än tar sitt ansvar.

Läs hela artikeln

Palestinas folk behöver vår hjälp

Anna Wester
ordförande i Palestinagrupperna i Sverige och redaktör för tidningen Palestina Nu
29 mars 2016

Palestinierna lever undanträngda, instängda, skilda från varandra med taggtråd, höga murar och olagliga israeliska bosättningar i ett ockuperat land. Politikerna gör ingenting för att lösa problemen. Nu är det civila samhället palestiniernas hopp, skriver Anna Wester i veckans Under ytan.

Läs hela artikeln
Visa fler artiklar