Förändring behövs fast den skrämmer
I efterhand välkomnar vi ofta förändringar som leder till bättre hälsa och jämlikhet, men medan förändringarna pågår kan makten och marknaden göra starkt motstånd, skriver Andreas Meijer.
Att förändring är något skrämmande är ingen nyhet. De flesta förändringar som vi människor har genomfört på ett strukturellt plan har mötts av stort motstånd och förespråkarna för förändringen har ansetts som verklighetsfrånvända utopister. I dag handlar det om tankar på att våra naturresurser kanske ska räcka längre än verksamhetsåret ut eller att effektiviseringar på arbetsmarknaden faktiskt har en del i minskade arbetstillfällen och ökade krav på de människor som har arbete. Detta ses som grundlösa påståenden som hotar den värld vi känner till.
I efterhand håller de flesta dock med om att långsiktiga förändringar och en mer utjämnande lagstiftning och politik har varit positivt för oss alla, även om motståndet från den dåvarande makten eller branschorganisationerna var stort när det begav sig. Några exempel på saker som krävde förändring genom folkrörelser: Att sluta med människooffer, att förbjuda slaveri, lika rätt inför lagen, användande av exempelvis DDT, insikten att tobak inte är helt nyttigt och upphörandet av
löneutbetalning i form av alkohol.
Vi som pekar på problem med skuldbaserad ekonomi, evig tillväxt och ohållbar resursanvändning/inverkan på ekosystem ses som flummare eftersom vi inte kan komma med konkreta analyser för hur framtiden kommer att bli. Vi kan däremot se var vi är på väg och det mesta är bättre än att fortsätta den nuvarande vägen framåt. Det är tyvärr så att människan hellre håller fast vid det kända än genomför en förändring – även om det kända är förtryckande och destruktivt.