Aktivist på heltid

Martin Smedjeback på besök på Gotlands djurfristad. Foto: Lena Areskog

Med många års erfarenhet av aktivism är ”Ett år för djuren” det projekt som Martin Smedjeback arbetat med under 2015.
– Det starkaste intrycket av det här året har varit att det faktiskt går att vara heltidsaktivist för djuren, säger han.

Han började förberedelserna redan i november 2014 med att samla ihop pengar för sin inkomst under året genom så kallad crowdfunding, vilket löst översatt betyder finansiering från en ”folksamling” eller allmänheten. Målet var 50 000 kr.
– Det var lite speciellt, jag har inte provat att crowdfunda förut. Jag kan förstå att folk tycker att det är lite läskigt att ge pengar på det sättet, det är mycket tillit i en sådan handling. Men jag hoppas att jag visat att jag under 2015 gjorde något vettigt.

Tanken är att han arbetar på uppdrag av andra och hans förhoppning är att han kan inspirera andra att också göra något.
– Det finns verkligen jättemånga sätt att jobba på för att göra världen bättre. Allt ifrån att skriva en enkel rad på Facebook till att göra en direkt aktion i civil olydnad. Vad du gör beror på i vilken situation du befinner dig i livet och vad du brinner för.

Han skulle vilja se fler som jobbar heltid eller deltid som aktivister, eller i alla fall mer än en fritidsverksamhet.
– Jag inser att alla inte kan göra det men jag tror att många fler skulle kunna göra det.
Inspirationen till årsprojektet fick han av några vänner som också är aktivister, Pelle Strindlund och Annika Spalde, som genomförde ett djurrättsår för några år sedan.
– Jag har inte hört talas om andra som gjort något liknande, säger Martin.

En första del av projektet var att bygga en hemsida med en blogg. Där finns nu både en redovisning av alla aktiviteter han gjort, hans mål och delmål, liksom en utvärdering av 2015, en verksamhetsberättelse och en budget. Han tycker att det är viktigt med transparens.
– Jag har jobbat på en organisation tidigare, på en fredsorganisation, så jag vet hur det bör fungera och har lärt mig mycket från det. Det är vettigt att sammanfatta och utvärdera och hela tiden göra bättre, förklarar han.

Han uppskattar att han arbetat cirka 1 700 timmar under tio månader och listan på aktiviteter är lång.
– Djuren har ingen egen röst. Om de ska slippa lidande och död så måste vi människor stå upp för dem. Jag känner själv att detta är meningsfullt. Det känns rätt att göra något för djuren, förklarar han sin drivkraft.
Under året har han inte heller arbetat helt själv utan har engagerat sig i flera olika organisationer som Djurrättsalliansen, Djurens rätt och Svensk mat- och miljöinformation. Han har också tillsammans med fem andra aktivister startat gruppen Tomma burar som under året har utfört tre civilt olydiga och ickevåldsliga djurrättsaktioner.
– Om jag gjort detta ensam i ett vakuum hade det nog känts lite tröstlöst och tråkigt, men nu är vi många som peppar varandra. Positiva hejarop från folk som tycker att jag gör bra grejer räcker lång väg.

Han menar att han känner sig privilegierad som får arbeta med detta. Martin har också fått reaktioner från folk som undrar hur han hinner med allt.
– Jag gör ju detta på en heltid. Nyckeln är att ägna en större del av sitt liv till detta. Man hinner med mycket på åtta timmar och med 365 dagar per år blir det många timmar. Om aktivismen bara är den lilla biten man hinner med efter jobbet, då hinner man inte med så mycket. Men jag är imponerad av hur mycket många hinner göra ändå.

Martin påpekar att han dock är billigare än en heltidsarbetare på ett vanligt jobb.
– Jag håller nere kostnaderna väldigt lätt. Jag har inga barn att försörja, behöver inget kontor, jag bor i ett rum i ett kollektiv och konsumerar inte alltför mycket – inga charterresor blir det. Det går att leva ett mycket bra liv på lite och jag har allt det jag behöver, konstaterar han.

För sitt första år för djuren samlade han alltså in 50 000 kr för tio månaders arbete. Den övriga tiden deltog han som ledare för en ickevåldsutbildning i Sydsudan och höll föredrag och workshops i ickevåld.
Planen är att han ska fortsätta sitt arbete för djuren 2016 och håller nu på att samla in pengar för tolv månader. Insamlingsmålet är satt till 74 000 kr. Han använder sig nu av ett crowdfundingföretag som heter Indiegogo, som också tar en liten procent av hans insamlade medel som avgift.Han tog ingen semester förra året men funderar på att kanske ta ut ett par veckor detta året. Han tycker att frågan är lite svår, det är förstås viktigt att vila för att orka vara engagaerad, men han menar att han inte verkar vara så lättutbränd.
– Jag har kört ganska mycket samma tempo under de senaste åren. Men jag tar pauser i vardagen.

När vi hörs sitter han just och förbereder sig för den rättegång som ska hållas den 15 januari. Han står, tillsammans med de andra aktivisterna i Tomma burar, åtalad för två av de fritagningsaktioner de genomförde under augusti. De tog sig in på en äggfabrik och fritog åtta hönor, de fritog två grisar från en annan djurfabrik och även en lax från en laxodling.

I alla tre fallen var aktionerna helt öppna, vilket innebär att aktivisterna inte döljer sin identitet och tar konsekvenserna av sin aktion. De lämnade ett undertecknat brev, tillsammans med en burk kakor, till bonden eller ägaren och ringde sedan själva till polisen. De menar att djurfabrikerna är en av vår tids största moraliska katastrofer och syftet med aktionerna är att lyfta djurrättsfrågan i samhället.
– Eftersom jag har suttit i fängelse förut, för aktioner mot vapenexport, så finns det en möjlighet att jag får fängelsestraff igen. Det kommer då antagligen bli till sommaren så jag tänker att jag kanske kan ta lite semester då. Det blir ju svårt att göra så mycket annat då, säger han och skrattar lite.

Han tror att det kanske är svårt att börja med aktivism på heltid om man inte alls hållit på med det förut, utan kunskap eller nätverk, så då kan man börja med att gå med i en organisation. För de av Syres läsare som är sugna på att göra något liknande som Martin är hans råd att bara köra och testa, att experimentera.
– Enligt Gandhi är civil olydnad och ickevåld att experimentera med sanningen, säger han.

Om han till exempel inte lyckas samla in alla pengar till den 13 januari som det är tänkt för detta året, kan han fylla på med andra aktiviteter.
– Jag kan ta arvode för föreläsningar eller samla in mer pengar senare. Det finns alltid vägar.

För den som vill finansiera sin aktivism föreslår han också att kapa sina kostnader.
– Vi behöver inte så mycket som vi tror att vi behöver, säger han.
I sin utvärdering för 2015 har han på sin hemsidan försökt uppskatta i hur hög grad han lyckats nå sin huvudmålsättning för året: minska lidandet och dödandet av djur i Sverige. Han hade också fyra delmål och här nämner han gatulampseffekten.
– Det är en bra grej att utvärdera sina resultat, men det är lätt att gå i fällan att bara titta på det som är enkelt att mäta. Politisk aktivism är komplex och vi vet ofta inte hur förändring sker.

Han tar deras aktioner med Tomma burar som exempel.
– Vi vet inte hur vår kommunikation eller våra tankar om aktioner landar hos mottagaren. Det är lättare att mäta effekten av ett föredrag för en klass där man kan ha en utvärdering efteråt. Vi kan se hur Tomma burars hemsida på Facebook sprids och hur många ”likes” artiklarna får men vi kan inte se om det förändrar världsbilden hos människor, deras kost eller synen på djur.

Han påpekar att bristen på feedback inte kan hindra dem från att genomföra det de tror på men att de hela tiden måste pröva om det de gör har en god påverkan. Men han påpekar att det är en svår fråga också.
– Alla har sina förutfattade meningar och personliga behov som drar åt ena eller andra hållet, det är klart att man också drivs av andra skäl än altruistiska. Jag gillar till exempel att skriva, men gör jag det för att det är kul eller för att jag tror att det ger resultat?
– Det kanske inte är det mest roliga eller spännande som ger bäst resultat. Vi kan inte eftersträva bara ”ett resultat” utan vi bör hela tiden sikta på det bästa resultatet som vi kan uppnå.

Dela artikeln