Palestinskt kulturhus för fred
Två personer, med bakgrund på den politiska arenan, hade en vision om ökad förståelse och acceptans mellan sina folk. De kommer från varsin sida av muren som delar upp Israel och Palestina och de söker nya vägar mot framtiden. Tillsammans bestämde de sig för att se om kulturen kan vara en sådan väg.
Det är bara ett litet hus på 50 kvadratmeter centralt i Tel Aviv, Israel, men planen är att det ska växa till ett stort center med plats för större evenemang.
– Vi tror på att använda kulturen som instrument för att skapa förståelse. Hjälpa människor att se varandra, och den andres önskan om att leva i fred. Det är en väldigt svår väg vi har framför oss, särskilt när man ser att förhandlingarna bröt samman i de senaste samtalen som leddes av USA:s utrikesminister John Kerry, säger Ashraf Al-Ajrami.
Han är journalist, författare, tidigare palestinsk minister och har suttit i israeliskt fängelse i tolv år. Han talar flytande hebreiska och är i dag den palestinier som förekommer mest i israeliska medier som kommentator och debattör.
Känslig fråga i Israel
Med ekonomiskt stöd från bland annat Sverige genom Sida startade han tillsammans med vännen Ilan Baruch ett palestinskt kulturcenter, Palestine House, för över ett halvår sedan. De har hittills hållit två kulturarrangemang som de beskriver som mycket lyckade. När de är på besök i Sverige i mars är inte kulturcentret officiellt i Israel ännu och de har hållit inbjudningarna internt i sina egna nätverk. Första utspelet sker således i Stockholm på inbjudan av Olof Palme International Center. Med det israeliska valet på ingång har frågan varit extra känslig.
– Det palestinska folket lider eftersom vi förnekas mänskliga rättigheter, säger Ashraf Al-Ajrami. Vi ses som ett folk men utan rätt till land. Det är som att vi kom från en annan planet.
Han menar att israelerna behöver se att det palestinska folket har levt där under lång tid och har en egen identitet. Då kan det vara lättare för dem att acceptera en delning av landet mellan de två folken, tror han.
– För palestinierna är israelerna i dag bara soldater och bosättare som hugger ner deras träd, och palestinerna ses av israelerna som de som kastar sten, skjuter raketer eller arbetar för dem, inte som vanliga människor.
Ashraf Al-Ajrami påpekar också att rörelsen för så kallad antinormalisering är stark i Palestina, de som motsätter sig alla försök att få en normaliserad relation med Israel.
– Jag får själv kritik för att jag pratar i israelisk media och förklarar den palestinska situationen. Det är en ständig kamp.
Bestående orättvisa
Ilan Baruch är en diplomatveteran och före detta ambassadör för Israel i Sydafrika.
– Jag kommer från ett oroligt land, säger han. Jag är uppväxt i Israel och var 18 år när sexdagarskriget började. Han beskriver det som en miljö med bestående orättvisa, med hänvisning till ockupationen av Palestina, och tycker att Israel har varit inne på fel spår sedan Osloavtalet 1993. – Vi har kopplat ihop ockupation med fred. Nu behöver vi säkerställa en övergång från ockupation till att bli grannar. Han menar att dagens relationer är baserade på fientlighet, hat och okunnighet. – Vi tror på att utbildning borde komma först. Att låta israeler lära sig mer om Palestina, att bli medvetna om vad palestinierna vill och erkänna det. Med sin erfarenhet som diplomat blev hans slutsats att de behöver utveckla en ny agenda och ett led i detta var att bygga upp ett palestinskt kulturcenter i Tel Aviv. – Ett israeliskt kulturcenter i Ramallah får dock vänta tills den politiska situationen tillåter det, säger han. Nu upplevs all israelisk inblandning som ett uttryck för ockupationen.
Fredsprocessen är felaktig
Ilan Baruch är mycket kritisk till högerregeringen, sin tidigare arbetsgivare och lämnade sitt uppdrag som diplomat i protest för fyra år sedan. Den 17 mars blev även Benjamin Netanyaho återvald med sitt nationalistiska konservativa parti Likud. Ilan Baruch tycker att arkitekturen för fredsprocessen är felaktig genom att att Palestina inte har något förhandlingsutrymme, Israel egentligen inte vill delta och USA har tagit en rent teknisk roll, de agerar inte som moderator och använder inte sin politiska tyngd.
– Vi är tacksamma över att Sverige har erkänt Palestina som stat och har satt igång något av en dominoeffekt i Europa. Vi behöver även få med EU på spelplanen.
Palestinsk film och musik
Det första evenemanget på Palestinahuset var visningen av en film som handlar om en radiostation i Jerusalem som sände på engelska, hebreiska och arabiska under perioden 1936-1948 när Palestina stod under brittiskt styre.
– Många kända palestinska intellektuella, artister och journalister medverkade och kom till Jerusalem för att nå ut till människor med radion som verktyg. Det var den första radiostationen i Mellanöstern så det var revolutionerande, berättar Ashraf Al-Ajrami.
Efter filmvisningen bjöds fyra musiker in från Ramallah. Det var dock inte helt enkelt att få dem att uppträda i Tel Aviv, enligt Ashraf Al-Ajrami, det krävdes lite övertalning på grund av antinormaliseringsrörelsen.
– Men det blev fantastiskt bra, den israeliska publiken var mycket entusiastiska. Jag försökte även förklara sångerna och berättade om folkloren bakom. De handlar om saker som hemlandet och olivträden som är en viktig symbol och starkt kopplade till vår kultur. Israelerna kan se att palestinierna har samma känslor och nostalgi för sitt hemland som de har. Han berättar att folk ställde frågor efteråt och pratade om politik och den nuvarande situationen och beskriver tillställningen som mycket givande. De planerar ytterligare tio aktiviteter under året.
– Vi vet inte om vi kommer att lyckas, och vi kan inte nå fred med det vi gör, vi är ödmjuka inför det, säger Ashraf Al-Ajrami. Vi kan förändra de israeler som vi träffar, som vi bjuder in. Jag kan ensam förändra en individ som jag talar med, men på Palestinahuset kan vi förändra hundratals. Det är ett viktigt bidrag.
